Båda barnen sover!
För nu ja. Här ska njutas av stunden!
Av 9-22helgen aka halvfabrikatshelgen aka survivorweekend är det nu bara 2,5 timmar kvar tills pappan i hushållet återvänder. Jag ser ljuset. Frågan är ju bara om det är det ljuset det man inte ska gå emot?
2 kommentarer:
Hög igenkänningsfaktor på den! Jag kom liksom aldrig över det heller. Lite drygt ett år var jag hemma och VARJE dag när det bara var ett par timmar kvar innan Andreas skulle komma hem (och då hade han bara 7-16-timmarsdagar) så längtade jag ihjäl mig. Inte nödvändigtvis efter just honom, men tvåsamheten med två barn. Det hände ett antal gånger att han ringde vid fem i fyra "Du jag blir lite sen i dag" SÅ FAN HELLER ATT DU BLIR!!! hahaha!! Nu ler jag åt det hela men DÅ fy alltså!
Då borde ni ta helgen nu..? Njut!
Kram Yvvi
Yvvi!
Skönt då är jag inte ensam:) haha man står ju som en glad hundvalp innaför dörren. Varje gång jag har en lite längre heldag på egen hand tänker jag på alla ensamstående, oh my god att dom överlever (dom har ju kanske inget val men ändå!)
kram!
Skicka en kommentar