Så här ser det ut inne i vaggan nu, snuttefilt (har Skorpan aldrig haft) Grynet fick det av en slump. Det var ett fyrpack med tunna filtar/trasor som jag köpte att ha till Grynet när jag ammade. Himla bra att det finns fyra, så kan man tvätta/slarva bort utan att det blir panik.
I det här hushållet är fasta tider för mat och läggdags en dygd. Skulle jag säga en sak som är stöttepelarna i Linus och mitt föräldraskap så är det rutiner. Säger man rutiner så säger jag kul att du tar upp det sen kan jag mala på i evigheter om barn och fasta rutiner. Man slipper onödigt tjaffs, ingen idé för hobbiten att försöka ens för så här är det och så här gör vi varje varje dag. Skorpan var nog fem, sex månader när vi drog igång rutinerna runt kvällssömn/läggdags på henne. För Grynet blev det när hon var sju veckor, andra barnet, jag säger det, följa-med-aren. Jag hade en snärjig kväll för nån vecka sen när jag var själv hemma på kvällen, Linus jobbade. Efter middagen (vi äter kl 17) så vid 18-tiden när vi ätit och jag diskat så skulle Skorpan bada, borsta tänder, läsa kvällssaga osv (hon lägger sig kl 19). Grynet gäspade och var grinig så jag lade henne i vaggan. Gav henne nappen och la snuttefilten brevid henne och sa mamma har häcken full kommer snart. Grynet gnällde inne i vaggan, jag sprang runt med eld i röven tvättade hår, förberedde läggdags för Skorpan. Efter fem minuter blev det tyst inne i vaggan, det märkte ju inte stressade jag då, utan när jag väl kom på just ja Grynet! och for in till vaggan mötte mig vad ni ser på bilden ovan. Grynet sov gott med huvudet ingosat i snuttefilten. Sen fortsatte det så sen den kvällen, nånstans när vi ätit middag börjar Grynet gäspa (där gäller det ju att "plocka" henne omgående för det går fort över i övertrötthet och ledsenhet annars) då pangar vi på med pyjamasen och lägger henne med snuttefilten inne i vaggan. Hon ligger och styr runt ett tag sen sover hon för natten (ja hon blir ju ammad två-tre ggr under natten). Bam! Så jävla ägd Grynet. Komma till ro och somna av sig (samt somna om på nätter) själv utan vaggande, vyjssande eller att en förälder ligger brevid det är något vi tidigt lagt ner våra själar i både jag och Linus vad det gällde Skorpan och har för avsikt vad det gäller Grynet med. Kvällarna vill jag och Linus spendera tillsammans, eller själva när en av oss jobbar. Inte med vakna, övertrötta barn eller med att en av föräldrarna spenderar timmar med att slita med att söva barn.
Sen ligger det ju blod,svett och knoggnagande bakom det ska gudarna veta. Envisare föräldrar kan man leta efter. På gränsen till dumenvisa ibland.
Vad tänker ni runt sömn, barn och rutiner överhuvudtaget? Dom ämnena är ju alltid firestarters;)
8 kommentarer:
Är helt på samma linje. Dottern, tre år och några månader har sovit bra sen hon var sex veckor mest för att vi föräldrar varit tydliga och konsekventa. Vårat motto, från dag ett, har varit " på dagen är det ljus och ljud, på natten mörkt och tyst". Då dottern vaknat under "fel" del av dygnet någon gång har det varit dötrist, mörkt och tyst.....inte så att vi lämnat henne ensam, men markeringen när man ska sover har varit tydlig. Treåringen kan våra eftermiddagar och kvällar utan och innan, det gör allt så mycket enklare!
Kul att du tar upp ämnet. Känner igen mig/oss i alla ovan beskrivna rutiner. Mat- och sovtider har också här varit heliga och jag vet i fasen men det känns som att mina barn varit mindre gnälliga än andras (sådana som har fått bestämma allt själva, eller där föräldrarna är osäkra och inte vågar ta beslut vilket oftast leder till mer gnäll och tjut) bara för att de VET vad som gäller. Mina barn gnäller också, i utvecklingsfaser och när gränser ska testas (det är deras rättigheter som barn att göra) men inte när det gäller fasta rutiner, då vet de vad som gäller. Kanske kan låta hårt men så ser inte vi på det. Barnen kan inte och ska inte behöva bestämma själva i sådana här frågor. Det är min/vår fasta övertygelse.
Haha du är modig du Anna :-) Det här ämnet kan vara som att slänga ett köttben till ett gäng utsvultna vargar ;-)
Men jag håller fullständigt med dig - Rutiner är, enligt vår uppfattning, väldigt viktiga - inte minst för barnens trygghetskänsla, men även vi föräldrar behöver rutinerna. Min uppfattning är att om man har rutinerna i grund och botten - det är då man kan gå utanför lådan ibland utan att det skapar kaos.
När det gäller sömnen så hade vi "tur" med Axel som alltid har sovit bra, somnat själv och sovit i sin egna säng i princip varje natt. Sedan kom Arvid och vi gjorde på exakt samma sätt - men den varianten han sov typ tio minuter i taget *pust* Som tur var gick det över när han blev lite större och sedan dess sover han också bra och har somnat själv. Dock kommer han in varje natt fortfarande... Vilket kan kännas tradigt. Vi har försökt med lite olika tricks för att få honom att sova kvar i sin egna säng, men vi har nog inte varit tillräckligt uthålliga för att lyckas. Det är nu flera år sedan någon av oss vaknade av att han kommer in - därför blir det lite svårt att "mota Olle i grind". Men jag tänker som så att han kommer sannolikt inte fortsätta att sova hos oss när han är 15, så det löser sig nog självt vad det lider...
Åh, trist, varför kan ingen av motsatt åsikt göra sig hörd? Vi är som bekant också ett fan av rutiner, dock är vi liite slappare med Caesar än med Charlotte. Men det beror mest på att vi inte vill riskera att väcka Charlotte när Caesar skriker om nätterna. Då får han vad han blir lugn av (välling) och vi skiter i vad vi "borde" göra (inte vänja honom vid att få mat när han är ledsen). Det har ju även hänt att Charlotte har fått sova sista timmen i vår säng också, något som aldrig hänt tidigare. Jag summerar de båda i att man prioriterar sin egen sömn ÄNNU hårdare med nummer två.
och här satt man redo att ducka for the shitstorm och så bara eh; vi mä vi mä:)
Bea! Svinkul det där med att han lär ju inte komma in när han är 15...häromdan på BVC när sköterskan fråga det obligatoriska "hon tränar väl nacken och så hon kan hålla huvudet" om Grynet så replikerade men snabba och ack så härligt cyniska man: det är jag inte orolig för jag har inte hört talas om nån 8 åring som inte kan hålla upp huvudet själv. Så nä, det mesta rätar ut sig;)
Går det
Ja det gick visst att kommentera idag:) inte alltid det funkar och då är det wätt surt att ha skrivit världens längsta inlägg! Här kommer en annan: Vi hade tänkt oss att Ingrid skulle sova i egen säng och somna själv men tji fick vi. Det började väl egentligen med det faktum att hon fick gulsot vid födseln och vi inte fick hålla henne på ungefär en vecka. Sen kom hysteriska koliken och mjölkproteinallergin med blodiga hemska blöjor som gjorde oss alldeles skräckslagna. Sen kom de där nätterna kring 6-månadersåldern när skriken bara gjorde oss alldeles matta inombords och där och då när plötslig spädbarnsdödsrisken med samsovning var borta så bara la vi ungen mellan oss och SOV! Tror att all oro kring henne gjorde oss till närhetsjunkies och det blev en trygghet att ha henne hos oss i sängen:) Nu är hon 2 och sover i eget rum efter 20-30 minuters handhållande mellan spjälorna, det funkar bra för oss. Men rutiner är vi stenhårda med. Mat på bestämda tider, sov likaså och en lagom dos regler som mest är baserade på att överleva och vara någorlunda socialt skillad:)
Hurra:) det är inte självklart att det går att kommentera tydligen, pruttblogg:/
Ja Ingrid har ju sannerligen haft sina utmaningar första året:( EN av sakerna hade ju varit mer än onödig kan man ju tycka. Vi vågade ju ens inte tro att Grynet skulle vara så frisk från liknande saker efter att Skorpan varit det.
Puss och kram!
Skicka en kommentar