fredag 13 april 2012

[ANNA] Evening update.


 På eftermiddagen gick vi ner på stan för att inhandla mjölk och halstabletter. Skorpan bär av någon anledning omkring på två sittunderlag tills hon kom på att hon måsse baraby  [måste ha paraply] istället, det var kul tills hon nästan lyfte och tippade bakåt av blåsten då måsse hon inte baraby mer.

I skrivandets stund är klockan 19:55, barnet sover, vi ska snart hämta det sista i tvättstugan. För tillfället sitter vi fast i soffan med en skål smågodis dividerandes vad vi ska se på tv ikväll. Vi är lagom stinna på laxburgare och ett glas av Per Morbergs röda. Vinet fick Linus som tack för hjälpen av en kollega som han hjälpt med lite datorproblem. Det var riktigt gott, inte så tungt (som jag förvisso föredrar oftast) utan snarare fräscht och serveras med fördel lite svalt. Nyss var jag dock inte så stinn och avslappnad utan snarare skräckslagen. Sitter i soffan med laptopen i knät när jag ser något som ser fel ut i ögonvrån. Tittar upp från datorn för att se en ung tjej sitta och röka ute på det regnblöta sluttande plåttaket med endast en smal stupränna att stödja fötterna emot. Huset är högre än vårat så det är ju inte svårt att räkna ut hur fallet skulle gått. När sen ser hennes tillstånd (när hon ska försöka vända sig om och klättra in genom takfönstret hon kom ifrån)  hon är dyngfull då reser sig håret på armarna. Två killar sträcker ut armarna och skriker ta tag i oss, tjejen vinglar och försöker spjärna emot det hala taket. Fy fan. Ni vet när man ser en sån riktigt spännande scen i en otäck film att man måste blunda ibland för det är olidligt. Blunda var vad jag gjorde. Det och förberedde mig på att gå och ringa 112 och tänkte tanken vad du än gör gå inte fram till fönstret och titta om hon ramlar. Det kommer vara en syn du inte vill ha på näthinnan. Killarna lyckas dock dra in tjejen igenom fönstret, hon bara försvinner, för full för att resa sig igen förmodligen. Jag vågar äntligen släppa andetaget som jag hållit i flera minuter. Tjejen; du skulle bara veta imorn när du vaknar bakfull hur otäckt nära du var att krossas mot en trottoarkant. 

1 kommentar:

Anette sa...

Usch så läskigt - skönt att det slutade bra i alla fall!