Jag har sovit som en kasse blomjord på en grindstolpe ungefär, det vill säga inte alls bra. Det verkar vara typ två sköna sovagottnätter sen kommer en eller två skitdåliga. Tur att vi varvar med dom bra. Natten som var har jag spenderat 03:10-05:05 med att försöka lägga ner vår dotter på ett normalt sätt i spjälsängen. Men nä se det gick inte! Hon skulle stå på händer, på alla fyra och i splitt, samtidigt halvsov hon och tjöt över att det var obekvämt. Tro fan det, men lägg dig som folk då istället för som en rysk gymnast.
Jaja nu sover hon gott för tillfället. Hon tog en två timmars lur på förmiddagen och jag har precis värmt rester från gårdagen och ätit lunch. Själv, i lugn och ro. Man kan inte få allt, jag fick inte sova men en lugn lunch, man ska vara tacksam. Tacksamhet är en dygd. Jag räknade kallt med att hon skulle vakna så fort jag skulle sätta mig ner för att äta, av någon outgrundlig anledning brukar vi synka så. Men nä, här åt jag, försökte t om äta långsamt, inget hände. Nästan så jag blev sugen på att ställa ner skålen lite hårt för att utmana ödet och få lite mammaspänning i vardagen. Men nä, jag ställde försiktigt ner den och tog upp mina jobbpapper och började läsa.
Vad ska ni alla tusen miljoner läsare göra en lördag som denna?
