torsda

Förmiddag, upptäcksfärd i en lekpark på andra sidan ån, den ligger granne med en förskolas utegård. När vi närmade oss lekparken började föris-barnen gå mot nätstaketet, en efter en långsamt. Till slut stod dom ett gäng och mosade ansiktena mot staketet, dunkade huvudet lite och sög på nätet. Walking Dead-känsla total. Uppriktigt oroad att staketet skulle ge vika. 

det gjorde det som tur var inte, så vi lekte ostört men iakttaget, regn och 2 grader (svensk midsommar-feeling igen) fan mitt minst favvoväder älskart inte. Grynet sken som en sol i vagnen det värmde lite.

Efter lunch styrde Linus mot sitt jobb. För sista gången på ett helt år. Det ni! I samma takt som jag laddar upp för jobb laddar han ner så att säga. Klart det känns vemodigt. Jag har ju skaffat barn för att jag vill vara med dom och vi har det fint här hemma på dagarna. MEN det här upplägget hade vi ju bestämt redan när Grynet låg i magen och vi gjorde ju likadant med Skorpan och det utvärderade vi till kanon. Så hjärnan var redan inställd. Jag är glad och tacksam att vi har möjligheten att dela lika, glad för det det gör för bådas yrkesliv, förståelsen i relationen men framförallt det det ger våra barn. Sen går ju jag tillbaka till jobbet peppad på allt nytt och alla förändringar som skett under dom 6 månaderna jag varit borta, sugen på att träffa mina kollegor och sen, sen har jag ju ett halvår kvar av föräldraledighet efter Linus år. När fyller 2 år och börjar på dagis är Skorpan 5 1/2, himla stora, känns långt dit nu men det kommer rusa på. Det tenderar ju att göra det i en småbarnsfamilj. 

Skorpan och jag pysslade garnboll på eftermiddagen

och visst blev det en boll om än lite tuffsig så väldigt fin

Sen plockade vi fram färgerna, Skorpan var bekymrad över att det inte fanns orange för hon skulle måla att det brann (mycket hang up´s runt brinna och eld nu), så jag visade henne hur man blandade fram olika färger för vi hade ju dom viktigaste röd/blå/gul/grön/vit. Skorpan var jättefascinerad särskilt när vi gjorde brun. Sen testade hon sig fram själv och lyckades blanda till lila av en slump, magi för henne. Ni ser ju hennes teckning, det brann utav helvete kan vi enas om, teckning två var det någon som blödde. Barnpsykolog? Nä jag tar det med ro, hennes far har tydligen målat sin beskärda del ehrm tråkigheter som barn, and he turned out quite brilliant;) Hon är snart fyra år, det rör sig en hel del funderingar runt läskiga saker, stor medvetenhet. Vi pratar mycket om det med henne, det är ju befogade rädslor. När man inser ATT det kan börja brinna eller att nån kan dö är det ju inte så konstigt att man blir rädd att det ska hända.