torsdag 18 oktober 2012

[ANNA] torsda

Sparven lämnades på förskolan 06:30 imorse med sin lilla frukostlåda i handen. Jag prisade mitt körkort och bilen hela vägen i mörkret och regnrusket till jobbet. All heder till dom cyklande päronen som pallar med att lasta på barn (och sig självt klädda i regnkläder) eventuell dagispåse, sin egen jobbväska och matlåda på en cykel i mörkaste och regnigaste oktober 06:15 på morgonen. Jag känner mig som en million dollar när jag går fem steg över gatan till det uppvärmda garaget med barnet i en munkjacka på sin höjd, in i bilen och sen köra till förskoletrappen. Jag är en riktig miljövän när det kommer till toaspolningar, pappersåtervinning och gröna påsar men när det kommer till denna punkt då gäller INGA miljöregler whatsoever. Mitt körkort jag älskar dig.

Jobbdagen susade iväg och jag har bland annat fixat med kassafesten (varje avdelning/personal får en trivselpeng bla bla) jag har bokat en festlokal och mat till "min" avdelning, ett par dar in i november blire partaj:) Sen har jag utöver mina arbetsuppgifter ringt en av "mina" personal som jag är chef över som ligger på sjukhus. Hon var med om en cykelolycka på väg hem från jobbet i måndagskväll och skadade sig ordenligt, MEN det gick bra mot vad det kunde gått. Hon nog borta uppåt en två månader skulle jag tro, hon är en härlig kvinna och jag saknar henne redan så det var fint att prata med henne en stund. När det var dags att sluta (kl 14) dök det upp en massa annat så klockan blev 14:30 istället.

Svängde in på förskolan 14:45. I kapphallen mötte jag en tjej med röda prickar i pannan. Spexigt tänkte jag, haru målat dom med tusch ? frågade jag. Näää svarade hon med lipen i halsen, jag haaar inte målat och dom går inte bort jag kanske är sjuk! Eeeu tänkte jag och sa hejdå ha det så bra! till henne stängde dörren fortare än kvickt. Skorpan satt vid mellisbordet (som vanligt). På väg ut mötte vi ännu ett barn med likadana prickar i pannan (whatthefuck) så jävla läbbigt vi drar viskar jag till Skorpan som måååste säga hejdå till alla barn givetvis. När vi knyter skorna ännu en unge med med prickar på kinden. Kallsvetten rinner längs ryggen på mig, hehe vad är det för spexiga prickar? skrattar jag till fröken med en nervositet jag tycker jag döljer skitbra (not). Ingen aning visst ser det märkligt ut, kom under dan. MÄRKLIGT!? Ni har ju förfan nån slags farsot här. Eeh sett Outbreak i farozonen nån gång tanten? Har ni haft apor på dagisgården?? Krossa glaset till panikknappen! Kod röd KOD RÖD!! Undantagstillstånd trampa ner kvinnor, barn och handikappade det gäller rasens fortlevnad! Vi flydde till bilen och jag låste den nästan inifrån. Känns lite bättre nu på kvällskvisten men jag är fortfarande rädd att väcka barnet imornbitti. Hur kommer hon se ut?

Kvällen spenderades med Linus vidunderligt goda portergryta som kokat länge så köttet smälte i munnen. Jag har även hämtat ut paketet med Skorpis julklappar som vi beställde häromdan.

Nu;
grönt te med citron, honung och riven ingefära, måste få bukt med den eländiga hostan och förkylningen jag dragits med i säkert två veckor. Det är twar. Garanjävlaterat.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hahaha! Du skriver så sjukt kul.

Sofia

Anna sa...

Tackar allra ödmjukast Sofia:)!
kram på dig!