onsda

Leos Lekland var en superhit! Tycker nästan lite synd om Busfabriken för dom får det nog tufft nu. Å andra sidan så får dom ju kämpa lite för att hålla kvar kunderna, det vet jag som har ett serviceyrke, kunder är ingen självklarhet. Eftersom det är precis nyöppnat så var det ju givetvis superfräscht, aktiviteterna var påfallande lika Busfabrikens. Allting kändes dock lite helare och säkrare här. Skorpan och Ingrid var väldigt orädda och for iväg upp i klätterställningar och susade nerför branta kanor på egen hand. Sen var det ju självklart väldigt lyxigt att åka en vardagförmiddag det var kanske två sällskap till där så vi hade stället i princip för oss själva. Det stora minuset med dom dära leklanden är väl att det alltid måste vara väggar av godis(sånt godis som har innehållsförteckning två A4sidor och bara färgämen) och "dålig" mat i fiket. Jag är en sån där rigid morsa som tycker att en massa godis ÄR onödigt, leklandet är ju kul som det är utan allt godis. Vad hände med att ta en banan och sen leka vidare, då orkar man ju ännu mer än på skräpigt godis. Barnen vill ha godis och föräldrarna är vandrande plånböcker.

 storfavoriten, kanan som man åker i runda däck, barnen åkte själva om och om och om igen, suddet på bilden är Linus

Vi gick från buskul till sjukstuga. Grynet var hängig på Leos lekland och hade lite temp. När vi kom hem för lunch rusade termometern iväg. När man står där och håller termometern och pipet aldrig kommer liksom, siffrorna bara tickar iväg. Till den tillslut stannar på 39,7 grader. Samtidigt stanna väl mitt hjärta för nån sekund också. Lillsparven är ju trots allt bara 2,5 månad. Riktig panik var det dock aldrig eftersom Grynet har ätit skapligt och varit vaken/kontaktbar. Kämpigast var att jag skulle bli själv med två kids och Linus skulle fara mot jobbet för sitt kvällspass. Farmor och farfar räddarna i nöden tog Skorpan över natten med superkort varsel, dom är verkligen klippor! Så kunde jag fokusera på Grynet. Efter en läkartid på vårdcentralen så kändes det lite bättre, förutom febern hittades inget synligt fel på henne. Vi fick gå hem, hålla ett vakande öga och ringa om det blev ännu sämre. Grynet är varmare än en finsk bastu men vid "gott mod".

Efter vårdcentralen tog jag en lång promenad i den sköna svala luften med Grynet. Sprang på en tant&farbror i 65årsåldern från vårt kvarter. Dom är verkligen barnkära, brukar stå på sin balkong och titta på Skorpan och Vilma när dom leker, kommer ofta ut för att prata en stund. Tanten suckade över Grynets hy det är väl den slätaste hy jag någonsin sett. Kan jag ju faktiskt hålla med henne om, den är liljevit och helt slät. Aldrig några utslag, inte en enda hormprick (Skorpan såg ut som svår akne när hormonprickarna kom), bara helt len som en persika. Hon berättade om sin sitt enda barn, en son (som inte lever längre) när han var liten och hade febertoppar. Hennes barnläkare sa alltid samma sak när dom sågs enbarnsmammorna gjorde honom tokig, det borde vara olagligt att bara ha ett barn! Ganska hårda ord från en gammal sur gubbe, det är ju inte alla som väljer hur många barn dom får. Vad han menade dock var att enbarnsmammorna var alltid dom hönsigaste och hispigaste, flerbarnsmammorna mer rationella och tog saker och ting med mer ro. Visst hade det varit Skorpan som spädis med så här hög feber så hade jag nog varit lite mer oroad, för det finns ett inre lugn och en större tillit till sig själv med barn nummer två.

Den lilla sparvungen ligger brevid mig i soffan med en blöt handduk på pannan. När den blir för varm av hennes glödande panna och jag vänder den så den blir sval igen drar hon en suck av välbehag. Nä det är inte mycket med den annars så glada Grynet idag..