Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!
Jag sitter och glor under torra träd
och lyss till de hesa skriken.
Jag ligger snart still under tomma träd
och ruttnar bland fågelliken.
där blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!
Jag sitter och glor under torra träd
och lyss till de hesa skriken.
Jag ligger snart still under tomma träd
och ruttnar bland fågelliken.
Gårdagens städande i bokhyllan fick mig att tänka på en kär gammal författare och poet från humanisttiden, Pär Lagerkvist. Vi analyserade flitigt hans verk i skolan Om du någonsin trott att du känt nattsvart ångest och uppgivenhet, läs då lite Lagerkvist. Då kommer du känna att fullt så allvarligt är det nog inte när du tänker efter...Detta skickar jag ut er i världen med idag, varsågoda! Jag själv ska med lätta ångestlösa steg trippa ut i snön och möta Johanna för en lunch, så hörs vi kanske lite senare här.
5 kommentarer:
för en perfektionist som jag så är det mest ångestfyllda med ditt inlägg att du glömt att avkursivera sluttexten. :P
Det går INTE!!!! Jag har själv slitit ut mina naglar och utgjutit hesa skrik, det går inte att avkursivera. Gör det du gör bäst, fixa!
haha jag ska se vad jag kan göra min älskade frau.
DANKE min man, det(bland många anledningar)är varför jag är gift med dig).
Kom hem snart!
puss
Ångest är en jävel till debut.
Skicka en kommentar