onsda

Ja ni outgrundliga äro Herrens vägar. Anna Forsbergs vägar så även.

I förmiddags hämtade vi upp vårt ressällskap, Viktor&Frida för en tripp till Tropicariet. Perfekt en regnig och kall dag som denna. Det var två personer till där förutom dom var vi själva, vi gick fram och tillbaka, hit o dit utan trängsel och stress. Så skönt! Grynet tyckte det var jättekul och precis som sin mor älskade Grynet surikaterna och hon stod länge och vinkade åt dom med ett stort flin. Hon vinkade åt alla, fiskar som apor och ormar. Ingen vinkade tillbaka. Skitdjur.

Sen lämnade vi Tropicariet med lite småkurriga magar och bestämde att vi skulle ses på Mc Donalds i Klinga (ni vet det precis utanför Norrköping på väg till Linköping). Glada i hågen packade vi in oss i dom två bilarna. Linus, Viktor och barnen i kombin och jag & Frida i vår minibil. Det var dåligt med bensin i minibilen, men det skulle räcka till Klinga och där finns det ju mack. OM man åker direkt till Klinga OCH INTE åker via Nyköping...

Frida och jag pratade om ditten och datten, bilbarnstolar, babynests och livet på en anstalt (jag är väldigt intresserad av kriminalvård och min vän jobbar just på anstalt) där pratade vi och på... åh vad jag börjar bli hungrig Frida!  -jag mä! Fan va lååångt det är! Taaadaa uppenbarade sig det gyllene M:et. Den lyckan blev ju jävligt kortvarig. Två minuter senare uppenbarade sig även Nyköpings Bro. Amen va faaaan! Jag tyckte det var långt och landskapet var sig inte helt likt...även nån skylt med typ Stigtomta svischa förbi. Man kan ju tycka att en varningsklocka ringer..tyck det ni. Varför inte Frida sa nåt? Nja vi är lite..ehrm lika..på den där köra-bil-fronten. Vi svängde av till Nyköpings Bro skrattade hysteriskt och tänkte helvete vi tankar (skitlite bensin kvar) sen åker vi tillbaka vartnufantillbakaligger. Fyra varv senare runt bensinpumparna för att komma på rätt sida. Kommentarer överflödiga. Så står jag rätt, öppnar tanklock och hivar upp bakluckan, bagagen är tom, där finns INTE min handväska. Skiiiit min plånbok hojtar jag genom den öppna bagageluckan  FAAAN hör jag från framsätet min med! Amen så där ja. Inga pengar, typ ingen bensin och vart ska vi. Ringer Linus, dom har ju börjat undra vart vi är...minst sagt. Vi väntar här, ta er bara hit säger en tålmodiga och nämnvärt oförvånad Linus (vi har ju varit tillsammans rätt länge, att det här kunde hända hans fru var nog inte helt otippat). Nu börjar en lite trevande resa hem innan vi ser en Norrköpingsskylt att ta sikte på, en liiiiten sightseeing av bla Jönåker och lite 70/90 väg senare, en olaglig vändning och så var vi på motorvägen åt rätt håll. Vid Jönåker kommer jag på min klipptid som jag skulle hunnit till med råge om jag inte tagit vägen över Nyköping hem. Linus ringer salongen och säger som det är min fru åkte hem från Kolmården via Nyköping så hon ber att få avboka sin tid. Dom asgarvar. Sen ringer han tillbaka till mig -du har du Skorpans kamera? Jag blir helt kall direkt, den la jag ju på skötbordet på Tropicariet. Väldigt mycket som går vägen just nu. Vi puttrar hur som haver in på bensinångorna som är kvar i tanken till Mc Donalds i Klinga. Där äter männen och barnen efterrätt. Frida och jag köper mat, männen lämnar barnen hos oss för att åka tillbaka till Tropicariet och hämta kameran. Frida och jag styr mot Linköping med barnen i baksätet, modiga med att vi har pengar och bensin nu iallafall. Jag svänger in på Viktor och Fridas gata, då upptäcker Frida att Viktor har husnycklarna (....) så vi åker hem till oss och väntar in karlarna. Så var det med den dagen. Hemma så ringer min frisör och säger jag klämmer in dig efter stängning!

Åka hit åka dit. Åka bakåt på en skit.

Bilder kommer sen. Tack Viktor och Frida för härligt och minst sagt tålmodigt sällskap!