I eftermiddags öppnade vi pysselverkstaden hemma i köket igen. Skorpan gick loss ordentligt, härligt! Här hemma finns ingen kladd eller fläckfobi vi kör på bara!
Jodå, idag gick det allt bättre på dagis och Skorpan var själv i två timmar när jag åkte iväg på möte på jobbet. Hon grät när jag åkte, det kändes för jävligt, hon hade dock låtit sig tröstas av en fröken ganska omgående. Hon hade till och med låtit underbara bus-Skorpan charmigast i kommun skina igenom berättade en av fröknarna. Min snälla chef (som nog såg att jag var lite beklämd över Skorpan när jag sladdade in på mötet) sms:ade och frågade hur det gått på dagiset lite senare.
Apropå sms så fick jag ett av en kollega nyss som undrade om jag och Skorpan ville möta henne och hennes Daniel i Trädgårdsföreningen imorron eftermiddag. Daniel ifråga är en föredetta dagiskompis till Skorpan från garantidagiset, det visste vi ju dock inte. När vi skolade in Skorpan där blev Daniel (som redan börjat, så vi träffade aldrig hans föräldrar) och jag kompisar. Något hos mig drogs Daniel till, han ville sitta i mitt knä, kramas och mysa, jag själv blev väldigt förtjust i den lilla charmören. Så fortsatte det under Skorpans tid där, Daniel och jag hade ett himla gott öga till varandra. Daniel berättade om mig och Skorpan hemma. Jag gick på Daniels pappa en morron, men mamman(min kollega) och jag gick alltid om varandra. Min kollega är extrapersonal och jobbar i snitt en gång i månaden, så vi känner inte varandra så bra att vi visste vad varandras barn heter etc. Det säger lite om storleken på min arbetsplats och mängden jobbarkompisar. Så satt jag och min kollega Anette och småpratade över lunch i fikarummet för ett par helger sen. Daniels mamma satt vi bordet brevid, hon överhörde min och Anettes konversation där jag nämnde Skorpan blabla. Helt plötsligt vänder sig Daniels mamma om; är det DU som är Skorpans mamma?! Jag; ehhh jaa.. Amen då är det ju dig och din dotter min Daniel pratar om hemma, utropar kollegan entusiastiskt. VA är det du som är Daniels mamma!? Det blir tyst i fikarummet, alla lyssnar på mammorna som plötsligt inser hur liten världen är. Där ser man vad ett ovanligt namnval kan göra, hade inte Skorpan haft ett så udda namn hade nog Daniels morsa och jag fortfarande inte fattat läget haha.
NU ska jag mysa upp i soffhörnet med Linus framför efterlängtade Mad Men! Äntligen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar