[ANNA] kvällsblogg.

Stillheten har lagt sig över Korsgatan. Disken diskad, barnet badat och sover sött sen nästan en timme tillbaka. En sockerkaka står och svalar på diskbänken och sprider en underbar doft i lägenheten. Jag har lagt upp fötterna på soffbordet med datorn i knät. Det tar på krafterna att skola in på förskolan för både mig och Skorpan. Idag har vi tillbringat 9-14 på förskolan, vi susar dit på cykeln på nolltid himla bekvämt. Skorpans nya kompisar är himla fina och bra. Speciellt dom stora barnen (5-årsåldern) gör sitt allra bästa för att hjälpa Skorpan. Dom vill gunga henne, hålla henne i handen. Vid maten var det en 5-årig kille som drog ut stolen så hon kunde klättra upp och sköt sedan in henne till bordet, samtidigt susade en annan tjej fram med en haklapp som hon hängde på Skorpan. Solidaritet mina vänner solidaritet i sin finaste form. Här hjälps vi banne mej åt och kommer det ett nytt, yngre barn då ser vi tillsammans till att hon kommer in i gruppen. Hur går det då? Nja i ärlighetens namn går det så där vilket är ledsamt. Skorpan som vanligtvis är väldigt framåt, inte ett dugg mammig/pappig är ängslig och orolig. Förbannade garantidagis. Klart hon är ängslig (förutom att barnen/miljön är ny, det är ju normalt att vara lite orolig då) men lillsnörpa undrar väl när hon ska skeppas vidare till nästa ställe. Hur ska hon kunna förstå att detta är hennes fasta punkt från och med nu. Det kommer nog ta lite tid, jämfört med förra inskolningen då hon bara dansade in och vi lämnade henne efter 3 dagar. Två inskolningar, förutom barnets "oroliga" tillvaro, ni kan ju tänka er själva hur mycket föräldradagar/semesterdagar det går åt. Om garantidagis kommer på tal till ett eventuellt syskon kommer det vara över min döda kropp. Aldrig igen. Finns säkert barn/föräldrar det passar och som det inte "gör" något. Men vi har INGA positiva erfarenheter alls av det. Med facit i hand skulle vi löst det på vilket annat möjligt sätt som helst.

Imorron hoppas jag det går så pass bra att jag kan åka ifrån Skorpan till ett viktigt möte på jobbet. Undrar ni över tricket att magra av snabbt och effektivt så stavas det en del oro och två delar stress. Jag är stressad över mitt jobb, sen jag kom tillbaka har jag missat massor och jag känner att jag kommer efter i min position. Skorpan är ju givetvis det viktigaste. Självklart är det ju bara så livet är, mitt barn måste skolas in, vilket dessutom innebär massa sjukdom och ovanpå det måste vi byta dagis, livets gång bara att acceptera. Linus har tagit majoriteten av frånvaron på sitt jobb men det hjälps inte. Jag hinner tillbaka till jobbet ett par dagar sen är det nåt nytt och jag blir borta ett par dagar. Jag får höra; du är ju aldrig här ju, vi ser dig aldrig av kollegorna. Säkert inte illa menat men jag blir ledsen. Frånvaron är långt ifrån självvald och oerhört stressande. Min enda önskan är att få igång vardagen, Skorpan är frisk, kommer "in" på dagis och trivs.

 Skorpan älskar sina smådjur. Dom får självklart också kvällsmat. Jag går ut en sväng ur köket, hör hur hon småpratar och smyger upp på henne när hon sitter och pratar med sin spegelbild i skeden haha. Såna gånger får man bita sig i läppen så man inte skrattar högt och skrämmer slag på den lilla hoben.