soffan 20:16
Nämen här sitter fru Forsberg på sofflocket, lyssnar på Bo Kaspers Orkester och ruvar med en whiskypinne. Alltså funkar inte halstabletter och te tar vi i med hårdhandskarna. Stackars mig...som älskar whisky:) När klockan ringde imorse var jag inte på banan alls. Ögonen helt igensatta av den där förbannade gula ögonsalvan och jag hade sovit som skit, vaknat typ en gång i timmen hela natten. Har trippat på Mollipect mot hostan i natt, såg på biverkningarna att man kunde få ångest, oro och sömnstörningar. Fy fan. Kan vi ju enas om. Jag drömde att jag tappade tänderna på ena sidan i överkäken, sen drömde jag att jag visste att det var en dröm och låg och kände med tungan om dom fanns kvar men jag kände att dom var borta osv.. Helt stört. Sen fortsatte den ena sjuka drömmen på den andra. Gick upp sminkade mig med allt utom mascara, tittade uppgivet på mina rosa ögonvitor och svullna ögon. Aha är det så här man skulle se ut på tjack alltså. Började samla ihop mina jobbsaker och matlåda för att sen ge efter för ingivelsen fast jag hade skitbråttom. MÅSTE som Skorpan skulle sagt, måste mascara liteganna. Hade en mascara med bara lite kvar i som jag slängde på ( vill ju inte spara den sen med ögonbakterierna i) log nöjt åt mig själv, nu såg i allafall ut som en sminkad sömnlös tjackpundare. Fördel Forsberg!
Dagen på jobbet gick i 180 knyck, så himla kul att vara där! Min kollega som var kassaledare idag hade fått in flera sjukanmälningar till kassan så jag erbjöd mig att hon fick ringa på mig om det krisade. Dagen avslutade jag med att prata lite med vår kontaktperson på ICA Banken, Redovisning, i Borås om bonuscheckar. När jag stod i omklädningsrummet på väg att åka hem, fylldes jag av den där varma förväntansfulla känslan i magen. Känslan av att snart få hämta sitt barn på dagis. Sitta i bilen och fundera på vad hon gör när man kommer och få hojta mamma är här! och sen få det där finaste leendet i världen och ett en liten sparv som kastar sig i min famn. När jag anlände till dagiset såg det helt öde ut, inga barn ute (vilket det alltid är) hinner få Walking Dead-känslan (OMG nu är alla ungar zombies) sen hörde jag dom inomhus. Skorpan var helt bananas, fröknarna hade precis släppt bomben, det skulle serveras F I K A. Mamma mamma fika nu!! Det var en pojke som fyllt år och bjöd på glass och självklart stannade vi kvar och fikade. Fröknarna berättade om en mycket fin Skorpan-dag på dagis. Största nyheten var väl att ungen ätit potatis. Låter ju inte så himla märkvärdigt om man inte är känd som Potatisvägrarn Forsberg av rang. Vi har envist fortsatt lägga på potatis i alla former på hennes tallrik och ALLTID ligger ALL potatis kvar. Hur mycket man än försöker gömma den bakom en fiskpinne. Idag hade Skorpan bett om mer potatis tre gånger och sagt mmm potatis är goooott. Fjäskapa. Även lämningen imorse (som Linus gjorde) gick alldeles över förväntan, inga tårar:)
När Linus kom hem från jobbet vid 17:30 kunde hans fru presentera en middag på bordet. Det ni. Ni kan ju fråga honom liksom. Jag är världskass på matlagning, bakning är min grej. Men idag så, OCH det var riktigt gott.
3 kommentarer:
Vilka envisa skitbacillusker - hoppas att de ger med sig snart!
Visst är det en mysig känsla det där med att hämta hem barnen - att mötas av de stora leendena och de små mysiga famnarna (- inte alltid från en egna barn dock - det kan lika gärna vara kompisen som står för leendet och kramen ;-) eller halva dagis för den delen...) Trots att vår stora snart är åtta år så är det fortfarande stora leendet och kramen som gäller - där har dock kompisarna sansat sig något...
Trots en kass start på dagen så låter det ju som att det blev en riktigt bra eftermiddag/kväll!
Vad lagade du????
Skicka en kommentar