Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
//Pär Lagerkvist
Där har ni min natt i korta drag. I klarspråk stavas det min första kräksjuka sen jag var typ 11 år. Fy fan. I natt såg jag nästan ljuset i tunneln och ville gå mot det.
Kom hem från jobbet igår eftermiddag, kände mig som vanligt. Familjen Asklund kom över på kvällsmat. Två timmar senare blir jag jätteyr, får svimningskänslor och kallsvettas. Så jag får helt enkelt vinka hejdå till våra gäster liggandes på badrumsgolvet. Mysigt. Sen drog vi en rejäl variant, alla hål så att säga fram till kl 04 nån gång. Alltså hur är det möjligt!? Skorpan kräktes sista gången på onsdagsmorgonen, hur kan jag då bli sjuk söndag kväll? Efter Skorpans sjuka totalsanerades lägenheten med klorin och allt tvättades. Jag begriper inte? Och varförvarför ska vi alltid bli sjuka när vi haft gäster hemma. För vi har ju gäster 7 dagar i veckan eller? Stackars gäster.
Jag skulle påbörjat inskolning av Skorpan på hennes nya dagis idag:( FAN! När ska det här eländet vara över?! Ett kungarike och mer därtill för en vabfri vecka och friska familjemedlemmar! Sen vi satte våra fötter på dagis har livet bara varit ett jäkla pusslande, vabbande, läkarbesök, mediciner, sömnlösa nätter. Vad som hade varit fördelaktigare hade ju varit att en av oss sa upp oss från vårat jobb och blev hemmaman/hemmafru. Ska det behöva va så här?! Bästa av allt med att ha haft garantidagis innan är ju att vi själva får skola om Skorpan på det nya dagiset. För det är ju bara att ta ledigt va?
Amen hörni! Livet från den ljusa sidan jag har nog tappat två kil och fått en sån där detox.
4 kommentarer:
Det där hände mig också förra vintern.... Jag hissade segerflaggan efter 4 dagar och ingen mer blivit smittad efter Matildas kräksjuka. Fel av mig, på den 5e dagen fick jag mitt!!! Med råge. En lördag eftermiddag och Micke jobbade kväll så jag var själv med barnen.... Ingen rolig lek!! Nä, man kan nog aldrig känna sig helt säker.
Nämen oj stackare! Svarade på min blogg först innan jag kikade in här :( Känner verkligen med dig eller hur man nu säger. Ni har verkligen haft en kämpig start på det här året. Hoppas att det nu bara kan bli bättre! KRAM
Vi får se till att boka en onsdag snart så att vi bara inte KAN bli sjuka ;)
Faaaan! Jag kramade ju dig igår!!!!!
Nä, det är verkligen inte mig det är synd om här! Krya på dig min käraste Anna!
Linda:
Är det sant? Vi hade också minsann hissat segerflagg här, trodde verkligen inte det kunde ha så lång inkubationstid!Åh fy fan stackare var du själv! Det är ju mardrömmen. Jag låg utslagen på badrumsgolvet hade aldrig kunnat ta hand om Skorpan!
Anette:
Tack Anette det värmer:) Ja det tycker jag vi ska göra, fika eller släppa loss vilddjuren i trädgårdsföreningen. Ska bara skola in och bli friska så är vi på:)
kram på dig
Johanna:
Jag vet! Fy fan man känner sig som en pesthärd så här i efterhand/under tiden:/
Tack snälla du:)
massor kram
Skicka en kommentar