En Dodge Charger mina vänner. Inte just denna, den i garaget är röd/svart. Jag blir förbannad av två anledningar. 1.) jag är grön av avundsjuka då det är mina drömmars bil, en riktigt katig bil att stå på utavbarahelvete i, en bil värdig mig själv. Alltså man bara blåser på, stannar i horisonten beskådar förödelsen där man dragit fram, bilen är mattsvart av vägdamm, så gapar man so long fuckers hoppar in igen och drar vidare. Typ inte till dagis eller sitt stormarknadsjobb. Nä till typ Mehiiico och ställer till med problem.
2.) Bilhelvetet kostar en halv mille och jag har ju förut grymtat över hur trångt det är i garaget. Alltså den här bilen är breeed som en finlandsfärja. Den enda man vill är att parkera en halv meter ifrån den minst, livrädd för att ens öppna en bildörr nära den. Det är inget alternativ, jag har 15cm till den och inget annat att välja på. Jag kommer ha en puls på 300 när jag jag ska parkera.
6 kommentarer:
Som 1. Anställd på försäkringsbolag 2. Bilförtjust (men bara i gamla amerikanska bilar, andra fordon kan jag inte ett smack om) vill jag framhålla att det spelar ingen roll vad bilen är värd, skadar du den är det bara din självrisk som du betalar. Dessutom är det ofta hård rätt hårda karosser på dessa bilar... Ps. Du kan säkert köpa dig en en vacker dag.
haha jo det är sant MEN jag repar hellre än gammal saab än den skönheten:-) det hoppas jag verkligen du har rätt i!
Det är sant, byggda i detroit under sent 60tal, då stål ej hade utvecklat förmågan att rosta.
Min snubbe ha en sån, dock i en annan färg... :oP Åka med oss!?
Yeah! Men bara om vi åker fort såininorden;)
Fart är hans grej så det är nemas problemas ;o)
Skicka en kommentar