Jag har sett föräldrar som bokstavligen jagar sina barn i lekparken/på stan/på mitt jobb för att snyta dom. Gulgröna 11 under dom små näsorna men inte fan bryr sig barnen. Nä det kan porla som en fjällbäck rakt ner i munnen på dom, typ gött bah behöver man inte dricka liksom. Det är inte mitt barn det. Finns det något Skorpan hatar så är det att vara snorig, hon får panik av att det rinner från den lilla näsan. Hon ber om att få bli torkad, eller ber och ber hon kommenderar med bestämd röst. Är man i en annan del av vår gigantiska våning så hör man ett panikskrik SNORIG!!! eller TOOORKA MAMMA! På natten i förkylningstider vaknar vi inte sällan av kommandot. Så gjorde Linus i natt. Han lade benen på ryggen och sprang in till Skorpan, rasfade yrvaket runt i hennes rum utan att hitta näsdukar. Då säger Skorpan;
- Papper finns i köket! (och ja visst finns det mer näsdukar i städskåpet i köket.)
Linus hajade till, fasen vad märkligt det är när det kommer såna där helt klockrena klara meningar med full koll från den där lilla människan. Hon läser ofta högt i sina böcker nu. Hon återberättar scenariorna på bilderna, vad personerna heter eller vad dom är t ex mamma/pappa/barn och om det t ex är sol/regn, mörkt/ljust (dvs dag eller kväll). Idag vi på hennes saccosäck (hennes favoritläshörna) och hon läste för mig. Det är mysigt att bli läst för, det var länge sen!
1 kommentar:
Visst är det underbart hur man nästan lär sig mer av sina barn än vad man lär dom ibland :)
Skicka en kommentar