Här hemma har vi haft en fin förmiddag. Lek i lekparken med Vilma och Maria och en snabb tur på stan. Vi åt lunch hemma hos Maria och Vilma. Kusinerna tycker det är jättekul att sitta och busa med varandra och mata varandra. När vi skulle gå hem och det var läggdags för dom båda små fröknarna så tar jag upp Skorpan(som absolut INTE vill gå hem) i famnen, står i hallen och säger hejdå, plötsligt rycker jag till av smärta. Det bränner till på överarmen och gör skitont. Det tar nån sekund innan jag fattar att den sura lilla huliganen har bitit mig. Två prydliga små röda tandrader pryder nu överarmen på en arg mamma. Är det något det är nolltolerans på i hemmet så är det bitas och slåss. Dumheter sånt hålls vi inte med! En gång har Skorpan vevat argt efter mig när hon inte ville ta på sig stövlarna. Annars har det varit lugnt på slagsmålsfronten. Bitas var första och sista gången. Vi hade ett långt samtal när vi kom hem, där jag visade märket och förklarade hur ont det gjorde och hur ledsen jag blev.
Nu ska jag ta ett djupt andetag med en stor kopp kaffe. Snart kommer Linus hem från jobbet då ska jag ta en promenad med Malin. Välbehövligt.
1 kommentar:
Elton hade ju också en tendens att slåss lite i sommras..ja, typ när han var i Skorpans ålder. .Här är det också nolltolerans mot sådana elakheter. Elton åker bums in på rummet om han nu skulle göra en sådan dumhet så får han stanna där en liten stund (han ä ju så liten så bara typ en halv minut och sen är det puss och kel och förklaring. På Elton funkar det strålande, man ser verkligen att han förstår och han gör det inte igen (för stunden i alla fall:p). Men som sagt, det har ju verkligen inte hänt många gånger, men usch vad ledsen man blir när ens barn gör något så dumt. Man får trösta sig med att de inte förstår handlingen i sig, att de inte menar att skada utan att de bara reagerar på första tänkbara sätt när något inte blir som de vill.
Skicka en kommentar