torsdag 15 maj 2014

torsda


 Grannen totalgörom sin trädgård, eller nä inte han utan han har tagit in en kille till jobbet. Vi pratar fräst upp hela gräsmattan, olika lager sand o jord ska på, jämnas till och sen så nytt. Ett jävla projekt med andra ord. Skorpan är helt såld på högarna på uppfarten, har cirkulerat runt dom och frågat flera gånger om man bara kanske kan gräva liiiite i dom. Linus har svarat nej, efter en stund har hon frågat igen om man kanske bara skulle gräva lite utan att nån märker det..lite bara. Trädgårdsfixarkillen är en minst sagt social prick i 25årsåldern som blivit kompis med halva grannskapet på tre dagar. Så både jag och Linus har pratat med honom, går inte att gå utanför dörren utan att göra det. I eftermiddags började han prata med Skorpan, hon var ute själv och vi hörde hur dom småprata där ute. Efter en stund kom Skorpan inrusande, var så entusiastisk att hon knappt fick fram vad hon skulle säga, hon skulle byta skor till stövlar och hon FICK hjälpa till skulle bara ha en spade o sina jobbhandskar hejdå!!! Vi fattade hälften tills vi stack ut huvudet och såg Skorpan inne i grannens trädgård kånkandes jordhögar med ett stort leende. I nån timme höll hon på därute, vi var ute och försäkrade oss om att hon inte var i vägen. Nejnej svarade trädgårdskillen, som heter Patrik, glatt -hon är superduktig och vi har trevligt! Sen kom hon inrusandes igen får jag följa med Patrik till soptippen?! Hmm lite ställda blev vi först, middagen skulle vara klar om en kvart och vad svarar man liksom..hmm vår fyraåring följa med nån som man knappt vet förnamnet på. Ja ni förstår väl att vi svarade ja..ja vi gjorde det. Skorpan blev eld o lågor. Just ja en bilbarnstol måste du ha hojtade vi till Patrik. Bra där Mamma & Pappa Godtrogen nåt slags säkehetstänkande. Sen vinkade vi iväg vår dotter i en gammal gul pickup från 70-talet. En del av er som läser tänker säkert herreguuuud hade jag aldrig gjort. Skorpan är trygg och modig. Härom dagen tog bensinen i gräsklipparen slut och Linus sa vi måste ringa Jesper (hyresvärden) och be om mer. Det kan jag göra! sa Skorpan, och visst gjorde hon det. Hon är helt oblyg inför att själv betala något i en affär eller gå och fråga var nåt finns. Pratar med tandläkare, bvc-sköterskor det är inga konstigheter. Somnar själv i sin säng på övervåningen och vi är på nedervåningen och grejar. Har aldrig gnällt ellergråtit efter mamma/pappa. Hon är en självständig tuffing och då tänker inte vi skapa rädslor runt henne, som att hon inte skulle fått följa med Patrik i det här fallet för att nä man fäljer inte med det kan vara farligt..Nä vi skulle aldrig släppt iväg henne med precis vem som helst, men som i det här fallet litade vi på magkänsla och tron på att världen inte är rakt igenom ond.

Skorpan då? Styckmördad på soptippen. Nä. Tjugo minuter senare kom en sprallig Skorpan hem och bubblade om jordhögar, flak och soptipp vid middagsbordet. Hon åt som en häst (tro fan som hon slitit hela eftermiddagen) sen ville hon gå ut igen, så det fick hon i en halvtimme sen var det läggdags. Vi plockade fram tre isglassar och gav henne som hon kunde bjuda sina kompisar på. Patrik hade fått sällskap av en kollega som såg ut som Peter Stormare i Prison Break. Såg minst sagt lite läskig ut, stor och lång också. Linus och jag såg från köksfönstret hur Skorpan knallade iväg med glassarna och hur Patrik och Peter Stormare sken upp, sen satt dom där i kvällssolen åt glass, skrattade och pratade tills klockan var kvart i sju och det var läggdags.



att Patrik dessutom var en hjälte enligt sitt visitkort det var ju inte mindre coolt hos Skorpan..dom har bestämt att dom ska fortsätta gräva imorn, Skorpan somnade lycklig.

3 kommentarer:

erika sa...

Jag smälter, så himla gulligt!! :)

Lovisa sa...

Så himla härlig "story". De är rätt lika våra ungar, Charlotte skulle ha kunnat göra precis likadant. Väldigt oblyg om det är på hennes villkor.

Anna sa...

Erika:
Alltså man får ju lite hjärtehugg när dom "stora starka" karlarna som inte har nån barnvana inte kan stå emot Skorpan-charmen;)

Lovisa:
Hahaha kan tänka mig det:)