att adoptera en fröken..

När jag var på Skorpans utvecklingssamtal på hennes förskola för två veckor sen så var det med vår favoritfröken jag pratade. I slutet av samtalet kom vi att prata om hennes stundande pension (till hösten), kvinnan har jobbat på förskola sen tidigt *70-tal. Med tårfyllda ögon pratade hon om hur tomt det kommer bli utan små barn i hennes liv (hon har inga egna och lever ensam). Så där och då sa jag bara du får va med oss så får det bli! Så jag kom hem till Linus och levererade nyheten vi har adopterat en dagisfröken. Absolut sa Linus! Så nu i helgen när jag jobbade så premiärade han vårt nya sällskap, han ringde (ja eller Skorpan ringde) henne och sa följ med oss till skogen. Gärna! svarade hon och imorse efter frukost hämtade dom upp henne. Så lite då och då tänker jag att tantalutten luftas lite i sällskap av det hon älskar mest, barn. Jag och Linus kan ju inte låta bli att förundras över hur man efter 40 år av mån-fred av små barn känner att kvoten inte är full (och dammen svämmat över, man tagit livet av sig och allt annat efter 10 av dom åren kan man ju tycka) kanske får bli en sinnesundersökning på henne innan nästa utflykt;)

* skitkul när hon berättar anekdoter om hur dom på 70-talet bara hivade in 7 ungar i en folkvagnsbuss, nån satt i bagaget typ två hade bälten sen gasade dom iväg till nån ladugård på besök. Apropå den där bussen som Skorpans förskola fick låna, men sen fick typ ingen åka med för då kom man på i sista sekund att just ja hur mycket väger barnen och det var ingen som nådde upp till bilbarnstolsvikten som satt i bussen.