Igårkväll blev det en liten utryckning till sjukan. Skorpan lyckades välta en väldigt tung massiv bordsskiva över sig själv och sin lilla fot i förrådet. Allt gick så fort, ögonblickets verk så att säga. Man hörde direkt på Skorpans skrik att det gjorde fruktansvärt ont, det där skriket som det blir tyst emellan för dom hinner knappt hämta luft. Ni som är föräldrar kanske har haft oturen att få höra det där skriket som isar blodet i dina ådror, det som känns som en hård smäll i magen, man släpper allt och springer med paniken som rusar framför ögonen VAD HAR HÄNT!? Jag hade hört det skriket två gånger innan, båda två hade Skorpan ramlat och bitit hål på läppen.
Skorpans fot var blev snabbt blå/lila över fotknölen och svullnade upp. Vi tog det säkra före det osäkra( så inget gått av/krossats) slängde ner ett par blöjor/frukt/juice i en kasse och kastade oss i bilen mot akuten. Det bästa med att bo där vi bor är att det är galet nära till sjukhuset. När jag skulle föda barn och vi åkte in var jag öppen 9 cm tog en värk mot garageväggen och nästa värk utanför US entrén, bilfärden tog 3 minuter. Likaså igår kväll, hann bara knäppa bältena så var vi där. Vi hade inga höga förhoppningar om att det skulle gå fort väl på plats, lördagskväll på akuten. Det satt tre personer i väntrummet, vi väntade 10 minuter sen tittade en läkare på foten, gav Skorpan ett litet plastdjur och oss lugnande ord. Det var ingen fara med foten, den är öm och lite blåsvullen men inget är trasigt. Läkaren var mycket lugn och vänlig, hon frågade oss flera gånger om vi tyckte det kändes okej när hon sa att det inte var någon fara. För att förvissa sig om att hon inte skickade hem oroliga föräldrar. När vi stängde dörren till undersökningsrummet sa jag till läkaren att; jag kan skicka in nån från väntrummet som håller på att dö istället. Hon svarade skrattande att; hon är van vid oroliga föräldrar. Jaja nu ska Skorpan aldrig mer slå sig och vi ska aldrig mer åka till sjukhuset, (bara för att föda barn igen nån gång isåfall).
När vi kom hem var hon världens busigaste igen, idag med full fräs. Ingen fara där inte. Men om man frågar om hon har ont visar hon upp sitt skrapade knä och foten, pekar med bekymrad min och visar att man ska blåsa.
4 kommentarer:
Ja fy tusan för de där skriken. Man hinner tänka många tankar innan man är framme vid olyckan... Tur att det gick bra i slutändan.
Kram
/Bea
ja fy, dom där skriken är hemska!! som sagt, man hinner tänka många tankar och tiden liksom bara stannar.
jag klämde av misstag såklart, hampus fot i vår ytterdörr en dag. jag sa hejdå till matilda i dörren och hade han på höften. när jag skulle stänga så gick det så trögt, så jag tog i lite mer. Då kom sånt där skrik. som blev helt tyst emellanåt. då förstod jag ju..... hampus fot satt fast emellan dörren och karmen, liksom bakom min rygg.... så jag såg inte. men sen grät vi ikapp jag och hampus! har aldrig haft så dåligt samvete. jag mådde illa verkligen! och oj vad han skrek. det blev ett djupt streck över foten, men det gick inte hål. men han hade bara ont just när det hände, sen var han som vanligt igen...
Bea:
Tack:) Ja uschaan varför kan dom inte bara sitta och läsa böcker på en mjuk madrass liksom?
Linda:
Stackars lilla Hampus, fy tusan kan tänka mig att du fick dåligt samvete! Det fick vi med när vi busade runt som tokar här hemma och Skorpan snubblade och bet hål på läppen, fan va skyldiga vi kände oss!
Lilla rara Skorpan då! Blås en gång på det onda från mig:)
Elton gav ifrån sig precis ett sådant skrik den där kvällen han klämde fingret och vi åkte till sjukan, usch, usch, usch!!
Skicka en kommentar