Solen sken fram och förstörde lite, men här är den, kulan. Magen har sjunkit ned och det är lättare att andas och jag blir inte mätt på stört längre, skönt. Tolv dagar kvar till D-day. Men när bebisen kommer på riktigt det vet ingen. När den/naturen är redo helt enkelt. Man ska inte skynda/försöka styra något som är helt naturligt(såvida bebisen inte mår dåligt). När det är dags är det dags.
2 kommentarer:
Åh! Det är så fint!
Tack hjärtat! Puss!
Skicka en kommentar