Imorn ska jag till kvarterets tandläkare (mer känd som jag-behöver-en-ny-putter-till-min-golfbag-vem-kan-jag-suga-ut-hmm-jo-Anna-Forsberg). Förut, bc*, hatade jag att gå dit. Fy fan skräcken för smärtan. Sen födde jag barn ( läs fick en ett barn utslitet ur könshålet med sugklocka med endast lustgas som bedövning och såg sen ut som en överblommad hyacint mellan benen, wätt mycke flikar typ, lugn bara det läkte ihop sej) numera gör inget ont. Saker kan kännas och vara obehagliga. Ont? Nä O N T har jag haft en gång. Det som stör mig mest eller snarare provocerar mig är tandläkarpriserna. Man har liksom inte känt nånting och tandläkaren bara det måååste lagas och dessvärre ser det komplicerat ut.. Aha och där ska man bara blint lita på nån vars fingrar smakar medwurst genom plasthandskarna.
*before child
Linus, min belästa man, är mitt uppe i denna och rekommenderar den varmt, tydligen skitbra!
Åh vilken nostalgi! Såna här "klistermärken" hade vi på kylen när jag var liten. Min svärmor hade sett dom och jag köpte åt oss båda! Skorpan tycker dom är väldigt roliga. Som vanligt vill jag själv ha Skorpans kläder, en grön pjamas med vita hjärtan. Precis en sån vill jag ha!
1 kommentar:
Åh, sånna hade vi med!
Skicka en kommentar