Efter frukost hastade jag iväg till tandläkaren. Förr hatade jag tandläkaren, kände riktigt obehag innan jag gick dit och hade nästan svårt att sova natten innan. Det var innan vi fick barn. Efter jag fött barn känns det otroligt mycket mindre smärtsamt (allt är ju relativt haha) och jag kan inte ens ligga vaken och fundera innan för jag är dödstrött varje kväll numera och däckar som en klubbad säl på kudden. Vara nervös samma dag hinner jag inte ens, man har ju så förbannat mycket i huvudet som småbarnsförälder att man inte hinner tänka typ. På väg till tandläkaren (det gula pampiga huset på vår gata) så sparkade jag ilsket smågrus istället och funderade över hur mycket av våra pengar karln[min tandläkare] skulle ha. Hmm är det månne så idag att karln ville ha några nya golfklubbor och därmed som vanligt skulle leta hål i min mun att laga oskäligt dyrt? För det är så det känns. Varje år jag varit på undersökning så hör jag blabla A1 3 2 C5 dom där märkliga sifferkoderna man fattar skit av när man ligger med öppen mun och tänker helvete det här låter dyrt... Jag borstar sköljer och tandtrådar som en tok men är dessvärre begåvad med tänder av sämre kvalité (hmm kaaan ju vara så och inte att tandläkaren letar hål..men jag är inte säker), har aldrig haft tillstymmelse till tandsten men småhål i tänderna däremot. MEN * trumvirvel* idag gick jag därifrån med blott en varning! Två småsmå begynnande hål som jag nog kunde flourskölja bort! Helt vansinnigt, jag fattade inget. Skulle inte karln ens ha en ny golfkeps eller åtminstone några argylerutiga knästrumpor!? Märkligt. Men efter att ha funderat en stund kom jag fram till att karln måste hålla uppe sin ratio. Han kan ju inte gärna hitta hål hos ALLA sina patienter då skulle myndigheterna börja bli misstänksamma...han måste nog släppa igenom några och hurra så var det min tur! Så måste det vara..
Glad i hågen och endast 570:- fattigare så var jag ju tvungen att kompensera med att ta med familjen till Polarn & Pyret och göra av med lite till. Skorpan fick en väldigt fin 1/2-priset tröja. Linus hälsade på en bloggläsande mamma ( ni vet Tallboda-familjerna som han fotade tidigare i år) när jag letade reafynd. Det är ju faktiskt så att vi måste ut bland våra bloggläsare och visa oss lite ibland. Precis som kändisar. Visa att vi är vanliga dödliga trots vår oerhörda kändisbloggstatus. Jag lovar er vi bajsar, äter och sover precis som ni. Äh jag skojar med er haha. Däremot så har jag sagt det förr, men jag säger det igen. Det är verkligen skitkul när folk man inte känner eller vet om kommer fram/lämnar en kommentar och säger att dom läser bloggen! Superpeppande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar