Eftermiddagen bjöd på Vallaskojsky. Sist jag var på Vallaskojsky (som f ö rullat varje år i 37 år!) var jag 6 år. Det är 25 år sedan. Snacka om nostalgi när man kom in i manegen, tiden hade stått stilla! Vi var inte ensamma på plats om vi säger så! Jag stod i kö i 30 min (Linus och Skorpan lekte så länge) för att få en bra plats så Skorpan skulle se något. Det var väl värt besväret för Skorpan älskade det, hon satt i mitt knä helt trollbunden i 60 min ( inte illa pinkat för en 1,5-åring med blöjan full av myror). Då och då for händerna upp och hon vevade i extas, blandat med frenetiska handklappningar och utrop som NÄÄÄÄ och ÅÅÅHHH! För ojoj inte hade hennes ögon som blott varit ute i världen i 1och 1/2 år sett hundar som kan hoppa genom rockringar, getter som går balansgång, barn som hoppar högt och gör volter i luften och hästar som hoppar över hinder. För henne var det som Joe Labero i Las Vegas. Baksida 1.) hennes mor fick känna känslan av att andas genom ett smalt sugrör efter en kvart och plågade sig igenom showen för att hon ville så gärna se sin dotters reaktioner. Fan! Jag hade förträngt hur jävla allergisk jag är mot hästar, hö och stallhelveten! Basksida 2.) Skorpan blev ledsen när det roliga tog slut och magin var över.
heja heja getterna ni är bäst ingen protest!!
mer bilder later!
1 kommentar:
Vallaskojsky sparkade stjärt!
Skicka en kommentar