När jag kom hem var Linus och Skorpan på biblioteket, bra val, där var det svalt. Dock gjorde jag misstaget att försöka gå dit och möta dom via Kungsträdgården. Där var det en krigszon. Just idag skulle man försöka slå världsrekord i vattenkrig, helt hysteriskt tonåringar som verkade speedade på tjack, vatten överallt. Det gick inte att passera om man inte vässade armbågarna, det gjorde jag. På biblioteket for dom ut och in för att fylla på sina vattenpistoler och vattenballonger. Jag trodde jag skulle bli vansinnig och hade god lust att bara skrika " nu fan tar vi och lugnar ner oss, nu får det vara jävligt bra". Linus skrattade åt mig och kallade mig sur nucka. Jag ÄR en sur nucka, ja eller nuckabiten vet jag ju inte om jag håller med om men sur. Absolut. Fan det ska inte va en massa gap skrik och okontrollerade aktiviteter, nä det ska inte va så...det ska stilla sig och vara lugnt och behagligt.
Hemma hos familjen Bohem badas det för fullt i diskhon en sån här dag. Man har full koll på barnet samtidigt som man lagar mat, kalas. Skorpan satt i 45 minuter och hällde vatten mellan två burkar och badade en påsnit samtidigt som hon skrattade högt. Jag saknar när man var så där lättroad. Hysteriskt kul nummer två är att själv tända och släcka lampor. När den tänds ropar man för full hals DEN pekar på lampan och skrattar.
Nu: sovande barn, ett iskallt immigt glas vitt vin och sommarregn som vräker ner utanför vidöppna fönster i innerstan. På tv:n den här .
1 kommentar:
Älska sur nucka! Just nu är jag en sådan. Studenterna i NKPG drar runt på stan och tutar och skriker!
Skicka en kommentar