[ANNA] Slappigt värre..

Idag har det varit väldans slappt här hemma på Korsgatan. När Linus skulle duscha imorse kröp Skorpan dit och ville vara med, hon tyckte det var superkul med vattenstrålarna. När hon kröp dit gled hon som en liten säl på det blöta badrumsgolvet( hon hade visst lite barnolja på sig). I vanliga fall får hon bada balja, dusch kanske är det nya haha? Vi rotade lite i frysen nyss och hittade kvällsmaten där, ikväll skippar vi matlagning och värmer rester fy farao va skönt! Det blev även ingredienser över till flera Skagen toasts så jag vet ju vad det blir för kvällsmacka ikväll!!

Fick för övrigt ta del av lite glada nyheter på eftermiddagen, ett par i bekantskapskretsen ska bli föräldrar i vår. Underbart! Dock håller jag låg profil, man vet aldrig vilka som vet och inte, sånt där kan bli så fel ibland, hursom underbart är vad det är. Med risk för att låta klyschig, barn är ju ändå livets mirakel. Lyckan i att kunna bli gravid och föda ett barn är helt obeskrivlig, finns inget annat jag kan jämföra med. Jag är så oerhört tacksam att jag fått uppleva det. En känsla av att ha allt och inte önska något mer jag aldrig upplevt tidigare i livet. Jag kunde knappt komma på saker att önska mig i julklapp, jag har allt jag behöver. När jag var yngre sa jag först väldigt övertygat att jag ska minsann aldrig skaffa barn, här ska inte sättas barn till den här genomonda världen minsann. Sen övergick det i tidig 20-årsålder till att jag ska adoptera barn, inte föda några egna, det finns så många barn i världen som behöver föräldrar. Sen träffade jag Linus och alla tidigare tankar var som bortblåsta (självklart inte den att det finns alltför många föräldralösa barn) men jag/vi var helt upprymda av viljan och önskan att skapa ett eget liv tillsammans. Många av mina starka övertygelser från ungdomen har jag tvärvänt ifrån, andra har jag starkt bibehållit. Jag har dock lärt mig att man ska aldrig säga  jag ska aldrig...