Här kommer en liten rapport från bebisbubblan. Vi har det helt, helt underbart. Mest sitter vi helt förtrollade och bara stirrar på Skorpan. Klart jag är dödligt trött och rejält mörbultad, men det är sant faktiskt, man tänker inte så mycket på det. Jag hade aldrig i mitt liv heller trott att ett par bröst kunde bli så stora över en natt.
Förlossningen i korta drag:
fredag 100319
06:00 Vaknar och tror mig känna begynnande värkar.
08:00-10:00 Nu börjar det göra rätt ont och med mindre än tio minuters mellanrum, slemproppen "går". Ringer hem Linus från jobbet. När han kommit hem ringer vi BB första gången, vi kommer överens om att jag väntar hemma tills värkarna blir värre/tätare.
10:00-14:00 "Kör" på med värkar hemma, käkar lite lunch, värkarna blir tätare och tuffare och vid 13:30 ringer vi BB och jag vill åka in och göra en undersökning.
14:00-16:00 Blir undersökt, är öppen 3cm. Värkarna är hanterbara och vi bestämmer oss för att åka hem och ta det lugnt och vänta. Det är ju i ärlighetens namn mycket trevligare hemma.
16:00-19:00 Kommer hem igen, Linus går ner på stan och köper lite kvällsmat åt oss på Burger King. Vi äter och kollar på AFV, i värkpauserna skrattar jag faktiskt så jag gråter. En pommes i taget mellan värkarna. Men snart blir det kämpigt på riktigt och vi ringer BB igen och säger att nu vill vi komma tillbaka.
19:00-02:00, Natt till lördag 100320 .Tillbaka på BB och hoppas innerligt att jag öppnat mig lite till. Jag har öppnat mig 9 cm! Vi blir galet glada och tänker nu blir det bebis snart. Men det visar sig ta lite längre och vara lite trixigare än så. Jag börjar använda mig av lustgas vid det här laget. Lustgasen är the shit och det blir det i bedövningsväg jag tar. Jag var helt inställd innan på att ta lite av allt, framförallt ryggbedövning. Men nej, lustgas är guds gåva. När jag väl får krystvärkar visar sig de vara för korta/ineffektiva. Jag hinner/kan inte ta i tillräckligt många gånger på varje värk. Får värkstimulerande dropp. Kämpar för kung och fosterland i ca en och en halv timme. Nu börjar Skorpans hjärtljud gå ner och barnmorskan bestämmer sig för att tillkalla barnläkare och sugklocka. In i förlossningssalen kommer en rysk barnläkarkvinna, strängare än kommunismen, och tar över skutan. Hon tittar på mig och säger med sin hårda brytning; Anna, vad är det du håller på med? Försöker du krysta? Jag blir totalt ställd, jag sliter ju och skriker som ett djur. Jag får en tillsägelse om att; vara tyst och pressa hakan ner i bröstet. Nu knölas sugklockan in och jag har kanske tre krystvärkar sen sliter rysskvinnan till allt vad hon har och Skorpan ligger på min mage. Ni tänker säkert att jag hatar den här kvinnan, men nä, det var ju hennes jävlar anamma som fick ut Skorpan. Däremot hade hon ju kunnat lämnat lite av muffen kvar så man kan tillverka en till om man vill...
5 kommentarer:
Grattis igen, tråkigt om du blev lite ommöblerad där nere men det läker ju så småningom:) Kul att läsa om din förlossning och angånde brösten..vänta ett par dagar till tills mjölken rinner till ordentligt! Haha, fast de blir lite mindre sen igen om ytterligare några dagar..
Tänk hur du kände i förra veckan att va fsen kom ut nu då! Nu är hon här och redan 4 dagar gammal! Tiden går ju bara för fort! Elton fyller tre månade på söndag! kram
Kul att du delar med dig om förlossningen! Låter som en barsk kvinna men ibland är det vad som behövs! Det verkar ju ändå som att det blev en bra förlossning med väldigt fint resultat! Mina erfarenheter är att man läker rätt fort ändå, jag lyckades ju i alla fall göra en till...:)
Kul att få reda på hur förlossningen gick, jag har inte velat ringa och störa.
Skönt att allt gick bra till slut och att du inte behövde vara på sjukhuset så länge.
Jag längtar efter att få träffa er.
Du kan ju slå en pling när du känner att du hinner.
Elin
Har ni sett det här? ;)
Kul och höra hur "det gick till" och det var som jag hade på känn när jag var KL i fredags kväll, att du kämpade för fullt!
Ha det fortsatt superduper ;) KRAM
Skicka en kommentar