Kan inte tacka Ditte nog, som gladeligen tog omvägen förbi riksväg 206 med en dunk 95-oktanigt när världens klantigaste Linus lyckats köra soppatorsk, mitt emellan Skänninge och Mantorp, dvs ingenstans. Det är ett driftstopp så pinsamt att gudarna gråter, men jag erkänner. Jag led av högmod, trodde att jag kunde ta mig 14 kilometer till Statoil för påfyllning. Men icke. Hundra meter efter Öjebro började min franska stridshäst att frusta och stånka, för att efter några sekunder halta in vid vägkanten och stendö. Ett par telefonsamtal senare kommer Ditte på sin silvriga, svenska springare, för att återuppliva mitt franska fullblod. Och med hennes hjälp kunde jag ta mig till macken och vidare hem.
Tack!
Aldrig igen.
1 kommentar:
Där ser man hur lätt det är att inte hålla koll på bensinen;)
Skicka en kommentar