[ANNA] Min farmor Margit.

Idag har det varit en fin men sorgsen dag. I förmiddags begravdes min farmor Margit. Hon var en beundransvärd kvinna, en sådan som aldrig klagar, aldrig skryter, aldrig säger ett ont ord om någon. En kvinnan som tyst betraktar med sorgsna snälla ögon. Efter hennes död skrev hennes granne(dom hade väl varit grannar i sisådär över 50 år) ett vackert minnesord i tidningen, rubriken var "Margit verkade i det tysta". Min farmor har sju barn, sex flickor och en pojke(således min far). En period bodde hela familjen i en etta, då gjorde Norrköpings Tidningar ett hemmahosreportage. Där sa min farmor att hon önskade en större lägenhet, men hon klagade inte. Eftersom jag har sex fastrar som har skaffat en massa barn, som i sin tur hunnit skaffat barn så är släkten på min fars sida skaplig. Begravningsceremonin förrättades av min (ingifta) moster Bettan som står för alla kyrkliga evenemang i hela släkten. Det var en vacker ceremoni, valfri klädsel, inga dystra inslag och "tunga" psalmer. Utan Sol vind och vatten, Den blomstertid och en manlig solist sjöng You were always on my mind. Under det sistnämda grät alla en mindre ocean. En vän till min farmor sa att jag var väldigt lik min farmor, det gjorde mig glad, jag är gärna lik henne. Det är en ära.

Bilden i mitten: min fasters man, Lollo, mannen som uppfann groggdansen och min far.

Minnen efter min famor (lite svårt att se) men det är ett blombord och en byrå i teak, fina gamla burkar, en tvkanna och en kappsäck.